Vattenmelonen är den första boken som Marian Keyes skrivit om familjen Walsh. Det är en lättsamt skriven komedi med tung handling, vilket ju blivit ett kännetecken hos just den här författaren.
  Claire ligger på sjukhuset och har just fått sitt första barn när hennes man James kommer in, ägnar henne knappt en blick och säger att han har träffat någon annan och inte längre älskar henne. En andra chock blir det att han inte tycks älska heller barnet, och Claire tar sin tillflykt till föräldrahemmet i Irland bland galna syskon och hopplösa föräldrar. Allt förändras den dag systern Helens senaste beundrare stiger in hos familjen.
Vattenmelonen är en roman som i grund och botten handlar om hur Claire ska kunna antingen komma över eller komma tillbaka till sin man och det arbete hon tvingas gå igenom för att klara detta är inte lätt. För henne är det ett stort äventyr att orka gå till affären och handla, och hela boken får på så vis en vardaglig touch. Det är lätt att tänka att det kanske inte händer så mycket i boken då, och i ärlighetens namn - det gör det inte heller. Boken är inte spännande, men den är rolig och man tycker om karaktärerna, och därför vill du läsa vidare ändå. 
   Marian Keyes är duktig på att skildra sina karaktärer på olika vis, och du kommer snart att känna dig nästan lika hemma hos familjen Walsh som Claire själv gör. Humorn ligger i det lättsamma språket och trots den tunga handlingen kan man läsa boken med ett leende på läpparna. I boken är det Claire själv som berättar, och hon delar alltid med sig av sina innersta - och ibland mest pinsamma - tankar, vilket också gör det svårt att inte tycka om henne även om hon inte alltid beter sig så bra.
   De följande händelserna i Vattenmelonen är inte svåra att gissa sig till, och jag ser hela boken som en romantisk klyscha skriven på ett modernt sätt (det är dock ändå fruktansvärt irriterande att baksidetexten på boken avslöjar händelser som inte kommer förrän nära slutet i berättelsen, och dessutom förvridna så att exakt det som står egentligen aldrig sker). Författaren vet själv om att hon använder klyschor, och kan heller inte låta bli att nämna det tidigt i boken, vilket i sin tur gör att det dessutom känns helt rätt att använda dem:
"Nu är jag tvungen att använda mig av en del klyschor. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig annars. Jag skäms över att säga att jag var i sjunde himlen. Jag beklagar ännu mer att behöva rapportera att det kändes som om jag hade känt James hela livet. För att ytterligare förvärra saken kan jag säga att det kändes som om ingen förstod mig lika väl som han. Och eftersom jag nu har mist all trovärdighet kan jag lika gärna meddela att jag inte trodde det var möjligt att vara så lycklig som jag var."
Originaltitel: Watermelon
Författare: Marian Keyes
Utgivningsår: 2012 (första upplagan 1998)
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus

Vattenmelonen - En klyscha i vardagen

Alla inlägg 2 kommentarer
Vattenmelonen är den första boken som Marian Keyes skrivit om familjen Walsh. Det är en lättsamt skriven komedi med tung handling, vilket ju blivit ett kännetecken hos just den här författaren.
  Claire ligger på sjukhuset och har just fått sitt första barn när hennes man James kommer in, ägnar henne knappt en blick och säger att han har träffat någon annan och inte längre älskar henne. En andra chock blir det att han inte tycks älska heller barnet, och Claire tar sin tillflykt till föräldrahemmet i Irland bland galna syskon och hopplösa föräldrar. Allt förändras den dag systern Helens senaste beundrare stiger in hos familjen.
Vattenmelonen är en roman som i grund och botten handlar om hur Claire ska kunna antingen komma över eller komma tillbaka till sin man och det arbete hon tvingas gå igenom för att klara detta är inte lätt. För henne är det ett stort äventyr att orka gå till affären och handla, och hela boken får på så vis en vardaglig touch. Det är lätt att tänka att det kanske inte händer så mycket i boken då, och i ärlighetens namn - det gör det inte heller. Boken är inte spännande, men den är rolig och man tycker om karaktärerna, och därför vill du läsa vidare ändå. 
   Marian Keyes är duktig på att skildra sina karaktärer på olika vis, och du kommer snart att känna dig nästan lika hemma hos familjen Walsh som Claire själv gör. Humorn ligger i det lättsamma språket och trots den tunga handlingen kan man läsa boken med ett leende på läpparna. I boken är det Claire själv som berättar, och hon delar alltid med sig av sina innersta - och ibland mest pinsamma - tankar, vilket också gör det svårt att inte tycka om henne även om hon inte alltid beter sig så bra.
   De följande händelserna i Vattenmelonen är inte svåra att gissa sig till, och jag ser hela boken som en romantisk klyscha skriven på ett modernt sätt (det är dock ändå fruktansvärt irriterande att baksidetexten på boken avslöjar händelser som inte kommer förrän nära slutet i berättelsen, och dessutom förvridna så att exakt det som står egentligen aldrig sker). Författaren vet själv om att hon använder klyschor, och kan heller inte låta bli att nämna det tidigt i boken, vilket i sin tur gör att det dessutom känns helt rätt att använda dem:
"Nu är jag tvungen att använda mig av en del klyschor. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig annars. Jag skäms över att säga att jag var i sjunde himlen. Jag beklagar ännu mer att behöva rapportera att det kändes som om jag hade känt James hela livet. För att ytterligare förvärra saken kan jag säga att det kändes som om ingen förstod mig lika väl som han. Och eftersom jag nu har mist all trovärdighet kan jag lika gärna meddela att jag inte trodde det var möjligt att vara så lycklig som jag var."
Originaltitel: Watermelon
Författare: Marian Keyes
Utgivningsår: 2012 (första upplagan 1998)
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus
Har du vägarna förbi London? Då vet jag hur du kan få en riktigt bra bokupplevelse. Ända sedan 1797 har Hatchards sålt böcker och det är svårt att föreställa sig hur en bokaffär (eller vilket annat företag som helst) kan överleva så länge. IKEA som vi så väl känner till har inte ens funnits i hundra år - Hatchards har funnits i 216, det är otroligt länge.
skriker "BOKAFFÄR" inne på Hatchards, med de mattklädda mörka trapporna, uppställda bord i gångarna, och hur var och en av de fem våningarna är uppdelade i små rum så att du hela tiden kan känna dig fullkomligt omgiven av böcker från topp till tå. Rent är det också. Noga går någon ur personalen omkring och dammar. En hylla i taget.
   Fem våningar? Ja, just det, det är inte illa! Med Hatchards i sina fem våningar, leksaksaffären Hamleys med imponerande sju våningar och till och med McDonaldsrestauranger med två våningar, är det bara att konstatera att London gillar att bygga på höjden.
   Bokaffären är välsorterad och det finns inte mycket du inte hittar där - böcker om konst, böcker om filmer, böcker om djur, böcker om båtar och ett par hyllplan för böcker nästan bara om katastrofen med Titanic (och sedan jag var där är det nu tre färre böcker i just den hyllan). Kanske är de medvetna om att man kan fastna i affären länge, för det står stolar utplacerade här och var...
   Böckerna är mycket billiga nu när punden inte är mer än ca 10 svenska kronor, och med sig när man går får man ett eller flera gratis bokmärken till böckerna man köper - gratis är alltid trevligt, eller hur?
Ska du faktiskt åka till London? För att hitta till butiken eller se öppettider med mera, gå gärna in på deras hemsida: http://www.hatchards.co.uk/

Fem våningar med böcker - Hatchards

Alla inlägg En kommentar
Har du vägarna förbi London? Då vet jag hur du kan få en riktigt bra bokupplevelse. Ända sedan 1797 har Hatchards sålt böcker och det är svårt att föreställa sig hur en bokaffär (eller vilket annat företag som helst) kan överleva så länge. IKEA som vi så väl känner till har inte ens funnits i hundra år - Hatchards har funnits i 216, det är otroligt länge.
skriker "BOKAFFÄR" inne på Hatchards, med de mattklädda mörka trapporna, uppställda bord i gångarna, och hur var och en av de fem våningarna är uppdelade i små rum så att du hela tiden kan känna dig fullkomligt omgiven av böcker från topp till tå. Rent är det också. Noga går någon ur personalen omkring och dammar. En hylla i taget.
   Fem våningar? Ja, just det, det är inte illa! Med Hatchards i sina fem våningar, leksaksaffären Hamleys med imponerande sju våningar och till och med McDonaldsrestauranger med två våningar, är det bara att konstatera att London gillar att bygga på höjden.
   Bokaffären är välsorterad och det finns inte mycket du inte hittar där - böcker om konst, böcker om filmer, böcker om djur, böcker om båtar och ett par hyllplan för böcker nästan bara om katastrofen med Titanic (och sedan jag var där är det nu tre färre böcker i just den hyllan). Kanske är de medvetna om att man kan fastna i affären länge, för det står stolar utplacerade här och var...
   Böckerna är mycket billiga nu när punden inte är mer än ca 10 svenska kronor, och med sig när man går får man ett eller flera gratis bokmärken till böckerna man köper - gratis är alltid trevligt, eller hur?
Ska du faktiskt åka till London? För att hitta till butiken eller se öppettider med mera, gå gärna in på deras hemsida: http://www.hatchards.co.uk/
Zombier är på modet. The Walking Dead har just haft premiär med sin fjärde säsong utomlands och nu var det ett antal månader sedan World War Z visades på bioduken. Den har tagit begreppet "zombiefilm" till en högre nivå, vilket sätter krav på den kommande svenska filmen Zon 261. Filmen börjar med ett snyggt intro med riktiga forskare som kommenterar något märkligt som plötsligt börjat sprida sig världen över. Redan innan titeltexten kommer upp på bioduken förstår jag att den här filmen kan vara riktigt bra.
En pandemi har brutit ut: folket förvandlas till zombies och de smittar varandra i en rasande fart. Snart finns det nästan ingen trygg plats kvar på jorden att vara på. En plats som finns är dock en militärbåt i havet, där före detta FN-anställde Gerry Lane har lyckats hitta skydd åt sin fru Karin och deras två döttrar. För att de ska få vara kvar på båten krävs dock att Gerry själv gör någon nytta, och han tvingas därför ut på en livsfarlig resa för att ta reda på mer om pandemin.
 
World War Z börjar rörande då vi får se hur katastrofdagen börjar som en vanlig vardag hemma hos familjen Lane som äter pannkakor i köket - ett bra inslag i och med att vi får lära känna karaktärerna redan innan katastrofen sedan tar fart, vilket ökar känslan betydligt. Hela handlingen går sedan för det mesta framåt i ett bra tempo. Det är riktigt hög spänningsnivå, men också ett par lugna andningspauser emellanåt.
   World War Z gör verkligen skäl för sitt namn - här handlar det nämligen inte bara om Gerrys familj, utan till skillnad från så många andra filmer är fokusen stor på att det är hela världen som ska räddas - och med detta i åtanke har de också lyckats bra med att blanda några olika nationaliteter och språk i filmen.
   Flera av skådespelarna gör ett så bra jobb att jag undrar om någon glömt tala om för dem att det hela bara var en inspelning. Detta gör tillsammans med andra fina detaljer (som den försiktiga sminkningen och smarta teorier) att filmen för det mesta känns trovärdig och äkta.
   Filmens berättelse är dock lite som ett väldigt bra pussel, men med några bitar som frustrerande nog inte går att hitta - den innehåller smarta detaljer och upplösningar, men tråkigt nog blir det sedan ett slarvigt slut på en bra historia och det fanns flera saker kvar jag kände att jag ville få reda på.
Betyg: 8/10
När filmen har släppts i början av december kommer du att kunna köpa den på t.ex. CDON eller Discshop. men tills dess kanske du vill läsa boken av Max Brooks som den är baserad på.

World War Z - Zombiefilm av hög klass

Alla inlägg 3 kommentarer
Zombier är på modet. The Walking Dead har just haft premiär med sin fjärde säsong utomlands och nu var det ett antal månader sedan World War Z visades på bioduken. Den har tagit begreppet "zombiefilm" till en högre nivå, vilket sätter krav på den kommande svenska filmen Zon 261. Filmen börjar med ett snyggt intro med riktiga forskare som kommenterar något märkligt som plötsligt börjat sprida sig världen över. Redan innan titeltexten kommer upp på bioduken förstår jag att den här filmen kan vara riktigt bra.
En pandemi har brutit ut: folket förvandlas till zombies och de smittar varandra i en rasande fart. Snart finns det nästan ingen trygg plats kvar på jorden att vara på. En plats som finns är dock en militärbåt i havet, där före detta FN-anställde Gerry Lane har lyckats hitta skydd åt sin fru Karin och deras två döttrar. För att de ska få vara kvar på båten krävs dock att Gerry själv gör någon nytta, och han tvingas därför ut på en livsfarlig resa för att ta reda på mer om pandemin.
 
World War Z börjar rörande då vi får se hur katastrofdagen börjar som en vanlig vardag hemma hos familjen Lane som äter pannkakor i köket - ett bra inslag i och med att vi får lära känna karaktärerna redan innan katastrofen sedan tar fart, vilket ökar känslan betydligt. Hela handlingen går sedan för det mesta framåt i ett bra tempo. Det är riktigt hög spänningsnivå, men också ett par lugna andningspauser emellanåt.
   World War Z gör verkligen skäl för sitt namn - här handlar det nämligen inte bara om Gerrys familj, utan till skillnad från så många andra filmer är fokusen stor på att det är hela världen som ska räddas - och med detta i åtanke har de också lyckats bra med att blanda några olika nationaliteter och språk i filmen.
   Flera av skådespelarna gör ett så bra jobb att jag undrar om någon glömt tala om för dem att det hela bara var en inspelning. Detta gör tillsammans med andra fina detaljer (som den försiktiga sminkningen och smarta teorier) att filmen för det mesta känns trovärdig och äkta.
   Filmens berättelse är dock lite som ett väldigt bra pussel, men med några bitar som frustrerande nog inte går att hitta - den innehåller smarta detaljer och upplösningar, men tråkigt nog blir det sedan ett slarvigt slut på en bra historia och det fanns flera saker kvar jag kände att jag ville få reda på.
Betyg: 8/10
När filmen har släppts i början av december kommer du att kunna köpa den på t.ex. CDON eller Discshop. men tills dess kanske du vill läsa boken av Max Brooks som den är baserad på.