I have read a book written by the English author Douglas Adams. The title of the book is The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, and the story takes place in outer space, in a world where all forms of logic and common sense seems to have disappeared. Let me introduce you to the first book in a series of six in the Hitchhiker series.
Our main character is Arthur Dent, a relatively normal person. The story begins with Arthur lying on the ground in front of a demolition team with a bulldozer, desperately trying to stop them from destroying his house to build a road there instead. When Arthur is lying there on the grass, he sees his friend Ford Prefect coming to tell him that some gigantic spaceship is about to blow the earth away, just to make room for an intergalactic highway instead. Ford manages to take Arthur with him so that they both survive the end of the earth, and so the story begins.
Douglas Adams’ series about Arthur Dent and his journey through universe is very fun and full of moments and quotes that the reader will remember for long after the novel is finished. And it is fun when you notice those small details – which this book has a lot of. For example Arthur’s house is about to get destroyed so that the local authority can build a road there instead. At the same time, the whole earth is ironically facing the same problem. Earlier in this text I also said something about the lack of logic in this world, created by Adams. A few of those examples are the description of the alien race Hooloovoo, who is described to be “a super intelligent shade of the color blue”, this quote that describes how the spaceships looks like in the sky right before they destroy the earth “The ships hung in the sky in much the same way that bricks don’t”, and this comment that Arthur gives when he sees his friend Ford turning into a penguin “Ford… You’re turning into a penguin. Stop it.”
   This kind of illogical and irrational sentences makes room for a lot of interesting characters in the book. Zaphod Beeblebrox for example is the president of the universe, and also a relative to Ford Prefect. At first he seems to be a relatively common person, but then the novel tells you he has two heads, and also a third arm that he “recently [...] fitted just beneath his right one to help improve his ski-boxing.” Another important and interesting character in the series is Marvin the Paranoid Android, who is a robot that Arthur Dent and his friends find aboard the starship Heart of Gold. Marvin is – which is ironically because he is a robot - depressed, partly because he has a brain the size of a planet, figuratively speaking, and nothing to do with his vast intellect. The fact that he is a robot makes him say funny-depressed things like this “Pardon me for breathing, which I never do any way so I don't know why I bother to say it, oh God, I'm so depressed.”
This novel is really fun, and easy to understand, even though Douglas Adams is using terms and expressions that can seem strange and hard to understand sometimes. I would recommend this novel to all that likes to laugh and can appreciate a little bit of weird humor, because this is not any humor, this is Douglas Adams humor, and it is dazzlingly good!
Score 8/10.
Inlägg av gästbloggare:

Boken finns att köpa på CDON.

The Hitchhiker's Guide to the Galaxy

Alla inlägg 17 kommentarer
I have read a book written by the English author Douglas Adams. The title of the book is The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, and the story takes place in outer space, in a world where all forms of logic and common sense seems to have disappeared. Let me introduce you to the first book in a series of six in the Hitchhiker series.
Our main character is Arthur Dent, a relatively normal person. The story begins with Arthur lying on the ground in front of a demolition team with a bulldozer, desperately trying to stop them from destroying his house to build a road there instead. When Arthur is lying there on the grass, he sees his friend Ford Prefect coming to tell him that some gigantic spaceship is about to blow the earth away, just to make room for an intergalactic highway instead. Ford manages to take Arthur with him so that they both survive the end of the earth, and so the story begins.
Douglas Adams’ series about Arthur Dent and his journey through universe is very fun and full of moments and quotes that the reader will remember for long after the novel is finished. And it is fun when you notice those small details – which this book has a lot of. For example Arthur’s house is about to get destroyed so that the local authority can build a road there instead. At the same time, the whole earth is ironically facing the same problem. Earlier in this text I also said something about the lack of logic in this world, created by Adams. A few of those examples are the description of the alien race Hooloovoo, who is described to be “a super intelligent shade of the color blue”, this quote that describes how the spaceships looks like in the sky right before they destroy the earth “The ships hung in the sky in much the same way that bricks don’t”, and this comment that Arthur gives when he sees his friend Ford turning into a penguin “Ford… You’re turning into a penguin. Stop it.”
   This kind of illogical and irrational sentences makes room for a lot of interesting characters in the book. Zaphod Beeblebrox for example is the president of the universe, and also a relative to Ford Prefect. At first he seems to be a relatively common person, but then the novel tells you he has two heads, and also a third arm that he “recently [...] fitted just beneath his right one to help improve his ski-boxing.” Another important and interesting character in the series is Marvin the Paranoid Android, who is a robot that Arthur Dent and his friends find aboard the starship Heart of Gold. Marvin is – which is ironically because he is a robot - depressed, partly because he has a brain the size of a planet, figuratively speaking, and nothing to do with his vast intellect. The fact that he is a robot makes him say funny-depressed things like this “Pardon me for breathing, which I never do any way so I don't know why I bother to say it, oh God, I'm so depressed.”
This novel is really fun, and easy to understand, even though Douglas Adams is using terms and expressions that can seem strange and hard to understand sometimes. I would recommend this novel to all that likes to laugh and can appreciate a little bit of weird humor, because this is not any humor, this is Douglas Adams humor, and it is dazzlingly good!
Score 8/10.
Inlägg av gästbloggare:

Boken finns att köpa på CDON.
Familjen Walsh A-Ö är det första jag läser av författaren Marian Keyes. Hon skriver här på ett lättförståeligt och ledigt sätt med lite svart humor - Keyes är inte rädd för att trampa någon på tårna.
Boken handlar kort sagt om en enda sak: Mary Walsh.
   Mary Walsh är en pensionerad dam oförmögen att hänga med i världens utveckling, men med fem döttrar ska ni inte tro att hon inte försöker! Slanguttryck försöker hon kopiera men dessa nymodigheter såsom broccoli, "det är blomkål som bara är ute efter uppmärksamhet". Depression finns inte heller på riktigt och ADHD är bara snicksnack."Ungarna råkar ha lite långtråkigt, det är hela felet."
   Mary Walsh listar upp alla alfabetets bokstäver och var och en står de för någon eller några saker, och så berättar hon en historia eller en tanke om det. A står för Anställning, och hon berättar om hur hon skämts över att längta efter ett jobb trots att hon varit gift. I står för "Idiotfösare", men vad det är tänker jag inte tala om. B står för barnbarn och hon berättar glatt om Barnbarnskapplöpningen (som jag tror att många tävlar i idag). Eftersom vi får ta del av Mary Walsh tankegångar under hela boken så lär vi känna henne väldigt väl.
Den här nätta lilla boken på sina 116 sidor är en rolig avkoppling som har fått mig att skratta ibland. Som jag nämnde så använder sig författaren här mycket av lite svartare humor, och därför är vi säkert många om inte skrattar åt allt. Jag erkänner att jag till och med har valt att hoppa över något kapitel. Den skiljer sig från andra romaner och känns som en härlig bok att läsa nu på sommaren. Det finns flera tidigare böcker om familjen Walsh, men även om Mary Walsh nämner dessa själv ett par gånger i början behöver du inte alls ha läst dem.
Något jag inte kan låta bli att fundera över är hur de har lyckats översätta boken. Jag ska inte säga så mycket om det (jag har ju själv inte kikat på det engelska originalet), men det är imponerande hur en bok av den här typen med ordlistan från A till Ö (A-Z i original) kan fungera på flera olika språk.
Ärligt talat tror jag tror att vi många känner igen denna envisa pensionär i våra egna släktingar, vilket gör det hela mycket roligare. De verkar till och med ha hamnat på modet i bokvärlden nu, mer om detta i ett senare inlägg... Låt mig heller inte glömma att säga att jag gillar omslaget. Rosa är aldrig fel, eller hur?
Originaltitel: Mammy Walsh's A-Z of the Walsh Family
Författare: Marian Keyes
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedt
Mitt betyg: 7 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisBokusCDON eller Bokia
Boken var B. B står för Bra läsning.

Familjen Walsh A-Ö - R står för Recension

Alla inlägg 12 kommentarer
Familjen Walsh A-Ö är det första jag läser av författaren Marian Keyes. Hon skriver här på ett lättförståeligt och ledigt sätt med lite svart humor - Keyes är inte rädd för att trampa någon på tårna.
Boken handlar kort sagt om en enda sak: Mary Walsh.
   Mary Walsh är en pensionerad dam oförmögen att hänga med i världens utveckling, men med fem döttrar ska ni inte tro att hon inte försöker! Slanguttryck försöker hon kopiera men dessa nymodigheter såsom broccoli, "det är blomkål som bara är ute efter uppmärksamhet". Depression finns inte heller på riktigt och ADHD är bara snicksnack."Ungarna råkar ha lite långtråkigt, det är hela felet."
   Mary Walsh listar upp alla alfabetets bokstäver och var och en står de för någon eller några saker, och så berättar hon en historia eller en tanke om det. A står för Anställning, och hon berättar om hur hon skämts över att längta efter ett jobb trots att hon varit gift. I står för "Idiotfösare", men vad det är tänker jag inte tala om. B står för barnbarn och hon berättar glatt om Barnbarnskapplöpningen (som jag tror att många tävlar i idag). Eftersom vi får ta del av Mary Walsh tankegångar under hela boken så lär vi känna henne väldigt väl.
Den här nätta lilla boken på sina 116 sidor är en rolig avkoppling som har fått mig att skratta ibland. Som jag nämnde så använder sig författaren här mycket av lite svartare humor, och därför är vi säkert många om inte skrattar åt allt. Jag erkänner att jag till och med har valt att hoppa över något kapitel. Den skiljer sig från andra romaner och känns som en härlig bok att läsa nu på sommaren. Det finns flera tidigare böcker om familjen Walsh, men även om Mary Walsh nämner dessa själv ett par gånger i början behöver du inte alls ha läst dem.
Något jag inte kan låta bli att fundera över är hur de har lyckats översätta boken. Jag ska inte säga så mycket om det (jag har ju själv inte kikat på det engelska originalet), men det är imponerande hur en bok av den här typen med ordlistan från A till Ö (A-Z i original) kan fungera på flera olika språk.
Ärligt talat tror jag tror att vi många känner igen denna envisa pensionär i våra egna släktingar, vilket gör det hela mycket roligare. De verkar till och med ha hamnat på modet i bokvärlden nu, mer om detta i ett senare inlägg... Låt mig heller inte glömma att säga att jag gillar omslaget. Rosa är aldrig fel, eller hur?
Originaltitel: Mammy Walsh's A-Z of the Walsh Family
Författare: Marian Keyes
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedt
Mitt betyg: 7 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisBokusCDON eller Bokia
Boken var B. B står för Bra läsning.
En Egen Strand av Aino Trosell är en bok om systerskap, drömmar och att fly undan allt samtidigt som man springer rakt emot det.
   Hanna och Judit är systrar som befinner sig högt uppe på förtvivlans berg, utbrända av jobbet och tärda av vad deras liv har haft att ge dem, och bestämmer sig för att göra någonting åt det. De släpper allt de har, lämnar alla de känner, och flyttar till en ö som är alldeles öde, där de kan ha sin egen strand och försöka bygga upp sig själva igen.
En Egen Strand är en bok som är fint poetiskt skriven och mycket djupgående och filosofisk, inte utan en feministisk touch på det hela. Sättet att skriva är fint, men det slår mig snart att Trosell ibland tycks glömma bort vad hon håller på med och det filosofiska blir så överväldigande att det är svårt att hänga med över huvudtaget, vid tillfällen då historien om systrarna inte tar sig framåt alls. Detta blir lite segt och uttråkande, men så fort historien rör på sig är Trosell en mycket duktig författare och den sega boken blir istället en riktig bladvändare.
   En Egen Strand är en bok man ska läsa med ett extra mått av tålamod, och definitivt inte ge upp förrän man åtminstone tagit sig förbi mitten. Det visar sig nämligen efter en stund att det här är en författare som inte bara kan konsten att vända på saker och ting - hon kan plötsligt överraska så kaftigt att den stackars läsaren riskerar att flyga av stolen. Om man läser boken med ett öppet och uppmärksamt sinne och med ögonen vidöppna kan hela läsupplevelsen bli annorlunda - märker du något som är konstigt? Något som inte riktigt stämmer? Det gjorde aldrig jag, men det kraftiga slutet på berättelsen får mig att fylla igen den reserverade platsen i bokhyllan - den här boken kan nämligen få ligga på mitt nattduksbord ett par veckor till...
"Hon är den människa som står mig närmast. Ändå är vi så olika varandra som natt och dag. Som torka och regn. Hon har sitt. Jag har mitt. Så lite vi vet om varandra."
Originaltitel: En Egen Strand
Författare: Aino Trosell
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 7 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus

En Egen Strand - En bok som överraskar

Alla inlägg En kommentar
En Egen Strand av Aino Trosell är en bok om systerskap, drömmar och att fly undan allt samtidigt som man springer rakt emot det.
   Hanna och Judit är systrar som befinner sig högt uppe på förtvivlans berg, utbrända av jobbet och tärda av vad deras liv har haft att ge dem, och bestämmer sig för att göra någonting åt det. De släpper allt de har, lämnar alla de känner, och flyttar till en ö som är alldeles öde, där de kan ha sin egen strand och försöka bygga upp sig själva igen.
En Egen Strand är en bok som är fint poetiskt skriven och mycket djupgående och filosofisk, inte utan en feministisk touch på det hela. Sättet att skriva är fint, men det slår mig snart att Trosell ibland tycks glömma bort vad hon håller på med och det filosofiska blir så överväldigande att det är svårt att hänga med över huvudtaget, vid tillfällen då historien om systrarna inte tar sig framåt alls. Detta blir lite segt och uttråkande, men så fort historien rör på sig är Trosell en mycket duktig författare och den sega boken blir istället en riktig bladvändare.
   En Egen Strand är en bok man ska läsa med ett extra mått av tålamod, och definitivt inte ge upp förrän man åtminstone tagit sig förbi mitten. Det visar sig nämligen efter en stund att det här är en författare som inte bara kan konsten att vända på saker och ting - hon kan plötsligt överraska så kaftigt att den stackars läsaren riskerar att flyga av stolen. Om man läser boken med ett öppet och uppmärksamt sinne och med ögonen vidöppna kan hela läsupplevelsen bli annorlunda - märker du något som är konstigt? Något som inte riktigt stämmer? Det gjorde aldrig jag, men det kraftiga slutet på berättelsen får mig att fylla igen den reserverade platsen i bokhyllan - den här boken kan nämligen få ligga på mitt nattduksbord ett par veckor till...
"Hon är den människa som står mig närmast. Ändå är vi så olika varandra som natt och dag. Som torka och regn. Hon har sitt. Jag har mitt. Så lite vi vet om varandra."
Originaltitel: En Egen Strand
Författare: Aino Trosell
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 7 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus