Flisans Osynliga Häst

Kommentera
Flisans Osynliga Häst från 2004 är skriven av Pia Hagmar, den duktiga författaren bakom Klara-serien som jag tyckte så mycket om som yngre - och då menar jag riktigt mycket. Jag minns hur jag köpte böckerna när de kom ut, två böcker om året, och mamma förmanade mig att jag inte fick läsa ut dem på en gång, jag skulle tvunget spara dem lite. Så där satt jag vid köksbordet och smygläste Klara under bordet, en serie böcker som nu inte ens längre skrivs. Flisan hör också till en serie och denna osynliga häst hör till den allra första delen.
Flisan går i skolan, där hon både blir retad av de tuffare killarna och har blivit lite utanför om rasterna då hennes bästa vän Ninna har träffat en ny kompis, Rebecka, som hon tycks vara mer förtjust i. En dag kommer Flisan på en perfekt idé - hon skaffar sig en låtsashäst. Manolito äter morötter och hemgjort hö och bor i Flisans garage. Pappa skrattar och tycker Manolito är den finaste häst han inte sett, och mamma skäms mest och förstår inte alls att köket är en hopptävlingsbana.
   Flisans Osynliga Häst är en ganska mysig bok och jag tror att Hagmar har lyckats kapsla in hur det är att vara barn ganska bra. Flisan hittar på idéer för att vinna tillbaka sin bästa vän Ninna, men ibland vet hon inte om hon riktigt vill det själv längre. Manolito finns alltid där som om han fanns på riktigt (vilket han ju i allra högsta grad gör, för Flisan), och han bits inte som hästen i hagen på väg till skolan gör... Boken är lätt att förstå men säkert intressant inte bara för de minsta. Jag tycker själv att det har varit mysigt att lyssna på cd-versionen, det är en glad bok som fångar in både glädjestunder och problem som man känner igen sig i för ett antal år sedan. Att den känns så verklighetstrogen leder till ett antal skratt. Man känner verkligen med Flisan och blir både arg och glad när Ninna sviker henne.
   Så sätt dig vid köksbordet och smygläs i Flisans böcker om du vill, vem vet? Kanske de blir film någon gång precis som Klara blev?