Hennes Iskalla Ögon av Carin Gerhardsen

Kommentera
I Hennes Iskalla Ögon har Carin Gerhardsen skrivit om inte mindre än två mysterium i samma bok och karaktärerna är många. Det är inte hennes första bok om Hammarbypolisen, och det lämnas tydliga spår om att det heller inte kommer att bli den sista.
På en vinterfredag i Stockholm sitter Eva-Lena Wetterhag på en hår- och hudvårdssalong och får ögonfransarna målade, men medan färgen ska verka och frisören passar på att uträtta ett ärende försvinner Wetterhag. Samma kväll ska en annan kvinna, Heidi Richter, gå ut på en fest med sina vänner, men senare visar det sig att hon aldrig kommer hem därifrån. Har de båda försvinnanden något samband? Saker ser konstiga ut på alla möjliga håll, alla tycks ha något att dölja och de sex poliser som jobbar med fallen vet inte alls vem de kan lita på.
Carin Gerhardsen skriver på ett sätt som är lätt att förstå, något som jag tycker är viktigt i en kriminalare då de gärna blir tråkiga när de är för komplicerade. Trots att hon skriver om två olika mystiska försvinnanden lyckas hon få till en helhet i det och hålla det lagom enkelt. Kan du lyckas lista ut vad som har hänt? Helt omöjligt är det inte, lite grann går åtminstone att lista ut och jag rekommenderar därför att du lägger lite extra tid på att fundera medan du läser boken.
   I romanen presenteras inte mindre än sex olika poliser, med mer eller mindre bakgrund som vi får reda på. Jag kan bara anta att vi har fått lära oss mer om dessa i författarens tidigare böcker, för när man läser denna som en fristående bok är det inte helt lätt att hålla isär alla karaktärer. Personerna blir ibland nämnda vid förnamn, ibland vid efternamn och ibland med smeknamn och jag ska erkänna att jag efter bokens slut fortfarande inte är helt säker på vem som är vem i all namnröra. Det är svårt att få sig en bra bild av poliserna, särskilt när Gerhardsen försöker ge flera av dem egna problem och svårigheter utefter alla mysterier som boken redan är fylld med. Då somliga problem förblir olösta efter bokens slut drar jag slutsatsen att Hennes Iskalla Ögon säkerligen inte är den sista bok vi kommer att få se om Hammarbypoliserna Andersson, Westman, Gerdin, Sjöberg, Sandén och Hamad.
   Tyvärr är boken inte alls perfekt skriven. Carin Gerhardsen tycks bland annat ha en ovana att överförklara saker och ting. Istället för att till exempel förklara att något göms i en legolåda ska det förklaras exakt hur det göms där: [Hon] lyfte på locket till den stora plastlådan med Lego som stod i ena hörnet. Så drog hon upp passet ur bakfickan och pressade ner det längs ena innerväggen, plöjde undan Lego-bitarna med händer och armar tills hon nått botten där hon placerade det lilla vinröda häftet. Lät bitarna falla tillbaka över passet och rafsade runt i lådan så att fördelningen skulle vara någorlunda jämn. Sedan lade hon tillbaka locket […]. Detta blir lite jobbigt i längden. Något irriterad blir jag också över polisernas brist på ödmjukhet när de förhör olika vittnen: ”[...] hon är en sur och rälig kärring som inte tål kritik. Vilket kap, Bengt […]” säger den ena polisen till Eva-Lena Wetterhags make. ”Inte undra på att du ville göra dig av med henne” fortsätter han och jag vet inte om det är jag eller denna Bengt som är argast. I och med att poliserna är så pass viktiga karaktärer i boken, som det i övrigt är meningen att man ska tycka om och sympatisera med så känns denna respektlösa sida som fel bit att lägga i pusslet.
   Några brister till trots är boken ganska bra. Lite humor är det i den, jag gillar att de som ses som offer i berättelsen faktiskt inte är de raraste och snällaste och jag har också fastnat lite grann för den lagom mystiskt intetsägande titeln – Hennes Iskalla Ögon. Vems ögon? Hur då iskalla? När man förstår så tycker jag att det är ett bra bidrag till bokens känsla och helhet. På grund av de många karaktärer och problem som skildras är boken också händelserik och de ouppklarade frågorna om finns kvar efter sista sidan gör att jag gärna läser även fortsättningen.
Originaltitel: Hennes Iskalla Ögon
Författare: Carin Gerhardsen
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 7 av 10
Köps: Till exempel på CdonAdlibris eller Bokus
Provläs boken här